Idag blev jag blöt av regnet. Regnet som hejdlöst föll från himlen. Jag lånade en tröja ur din garderob. Och nu, när jag sitter här hemma. Ensam. Så känner jag din doft. Gång på gång drar jag in doften av dig. Blundar.
Din gravsten står nu vid din grav. Den vackraste gravsten man kan tänka sig. Jag har inte varit där och sett den ännu. Måste det. Måste till din grav. Är där för sällan. Du ligger inte där än. Din aska finns inte där. Men det gör inte så mycket. Det är en plats som är bara din. Vår. Där kan vi möta dig. Där kan vi möta vår sorg. Min syster berättar att platsen är så bra, för där är sol från lunch fram till sena kvällen. Solen. Som du älskar. Det är bra. Och utsikten är havet. Som du älskade. Det känns bra.
Om några veckor gravsätter vi din aska där.
Hej,
.
Jag har just hittat till din sida och tårarna strömmar för du skriver som jag känner, min mamma gick bort 30 mars 09, hon valde också en vacker dag
Min mamma gick bort efter 1,5 månad med diagnostiserad cancer i bukspottsköteln och metastaser i levern, så det känns som man fortfarande är i chock och inte kan ta in och förstå att hon faktiskt inte finns mer, jag hinner fortfarande tänka tanken ibland att jag måste gå och ringa mamma…..
kram
Annette,
tack för din kommentar, och jag är så ledsen för din mammas bortgång. Det är så orättvist. Cancer är ett helvette och ingen i denna värld förtjänar det.
Jag känner på många sätt att jag fortfarande inte har greppat det som har hänt. Jag tänker fortfarande att jag måste ringa mamma, prata med mamma, få råd ifrån mamma och så slår det mig att hon inte finns. Jag vet inte hur lång tid det tar.
Jag hoppas att den här bloggen kan hjälpa mig. Och jag hoppas att den kan hjälpa dig och de andra som kommenterar här också. Att vi kan se att vi går igenom samma sak. Att man inte är ensam om de tankar och känslor man har, även om det känns så många gånger.
Alla mina varmaste tankar till dig och till din mamma.
Kram
Elvira
Jag brukar också ha på mig min mammas kläder ibland. Jag vill inte tvätta dem, minns när hon hade dem senast. Vad skönt att det ändå kan kännas bra ibland att gravplatsen är fin. Jag har varit vid min mammas grav några få gånger (bor 50 mil från mitt föräldrarhem). Dagarna efter begravingen var jag där varje dag. Det var en underlig och fruktansvärd syn med alla blommorna i hällregnet, ändå kändes det bra att hon var så älskad. Det var dimmigt och overkligt tungt, jag tror inte att dimman lättade förrän ungefär fyra månader efteråt. Jag hoppas att det går “bra” när du besöker gravplatsen. Kram, Katrin