Imorgon ska vi gravsätta mamma. Säger man så? Mammas urna. Mammas aska. Det har gått lång tid. Vi ville ha begravningen snabbt, för att hon inte skulle behöva ligga där, på sjukhuset, i någon källare. Sedan hade prästen vi tyckte så mycket om semester, släktingar hade semester. Och imorgon är det dags. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Vad man sak göra. Ska man vara finklädd. Förväntas det något av mig. Jag vet ingenting.
