Vad jag heter spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om ni vet eller inte. Men jag är 25 år. Och i mars 2009 dog min mamma i cancer. Hon dog efter ungefär fyra månader med diagnosticerad cancer.
Cancern började i lungorna. Sen spred de sig till skelettet, till hjärnan och tillslut till magen. Säkert på flera ställen. Men det spelar ingen roll.
Jag skriver för min skull. Mest av allt för min skull. Men jag hoppas också att andra kan finna något i att läsa. Kanske tröst, kanske förståelse, kanske handlingskraft. Jag vet inte.
Hej! Fina ord du skriver! Jag känner igen tankarna, min mamma dog i en olycka för en månad sedan, veckan innan min dotter fyllde fem… Vad jag saknar min mamma! Sorgen bär vi med oss hela livet, vi får försöka fokusera på den tid vi fick med våra mammor och all kärlek de spred.
Hej Linda. Jag är så ledsen för att du mist din mamma och att din dotter mist sin mormor. Precis som du säger så får man minnas allt det fina vi fick med våra mammor. Men försöka komma ihåg att det är okej att sörja och sakna också.
Hej!
Jag är så ledsen för dig och din mamma. Jag tror att jag förstår vad du går igenom. Jag förlorade min mamma för 8 månader sedan i cancer. Precis som du var jag då 25. Dina brev är väldigt fina, det hjälpte mig mycket att läsa dem. Att skriva är jättebra, jag gör det själv. Om det är till någon tröst så förändras sorgen lite med tiden, eller så är det man själv som lättare lever med den och härbärgerar den. Den värsta dimman skingras och vissa stunder kan man ana något slags ljus och ett löfte om en framtid som livet numera ser ut. Andra dagar är nattsvarta. Det finns tyvärr ingen genväg genom sorgen. Om man orkar så kan man försöka tänka på att ens mammas önskan är att man ska leva och må så bra man kan. Jag brukar också tänka att jag ju är en del av min mamma och att hon lever kvar genom mig. Din mamma lever kvar i dig och din dotter. Jag tror att du kommer att se mycket av din mamma i dig själv som mamma i framtiden. Du får gärna maila mig om du vill. Ta hand om dig! Många kramar.
Tack Katrin, för din fina kommentar och din omtanke. Det gör mig verkligen varm inombords. Världen är upp och ner för mig just nu, det händer så mycket roligt och spännande och nytt och samtidigt, mamma. Det är svårt att sortera alla känslor. Inatt är allt upp och ner och jag är så ledsen. Imorgon är det bättre. Det vet jag. Och så är det. Så får det vara. Men inatt….
Tack för din fina fina kommentar. Jag är så ledsen för din mamma.
Kram!
Kära du, livet är rätt bra tungt emellanåt, orättvist och kämpigt. Jag förlorade min mamma precis som du, i spridd lungcancer. Inom loppet av fyra månader hade min mamma blivit dödssjuk och så gick hon bort i juli 2008. Jag saknar henne så oerhört mycket, min lilla mamma. Det är ett stort svart hål som inte går att fylla och det känns hopplöst när jag förstår att det ska vara så här i resten av livet. Mina två barn, var då 3 och 6 år och de älskade sin mormor och hon älskade dem mer än något annat. Det är grymt. Det är svårt att hitta ledtrådarna i livet som gör att man kan gå vidare. För mig är det just mina barn och så min man förstås. utan dem vet jag inte…Sen tänker jag att min mamma finns nog med mig någonstans och jag får nog träffa henne en dag när jag dör. Tänker jag så blir det lite lättare. Som du ser är du inte helt ensam med din sorg. Vi är nog många som mist våra mammor men det känns som jag är den enda.
Ha det bra och sköt om dig
//Kristina
Hej. Jag vet inte om du finns kvar här men jag vill i vilket fall tacka dig. Att läsa dina brev till din mamma känns skönt. Dina ord prickar min sorg mer än något annat jag läst. Jag förlorade min mamma i cancer den 7 dec 2011 och vi ska begrava henne på torsdag den 19 jan.
Tack än en gång för att jag fick förmånen att läsa dina brev.
Vänlig hälsning Catharina
Hej Catharina, vad fint att folk fortfarande hittar hit och så bra att mina brev kan vara till någon form av hjälp/tröst.
Sorgen försvinner inte, men den blir annorlunda med tiden. Det är en klen tröst för dig just nu, det förstår jag, men jag har ingen bättre.
Kram
Elvira